Hur ser en bläckfisk världen?

Här är en av biologins bästa gåtor: bläckfisken, en mästare på färgskiftande kamouflage, är nästan säkert färgblind. Med en enda sorts fotoreceptor borde den i teorin se världen i gråskala, och ändå smälter den felfritt in i färgad korall. Dess knep är att avläsa ljusets polarisering, ett dolt lager av synvärlden vi inte kan nå. Färgblind i klassisk mening, men utsökt känslig för polariserat ljus och för ljusstyrka och kontrast. (Det finns tecken på att den utnyttjar kromatisk oskärpa för att härleda färg.)

Färgblind i klassisk mening, men utsökt känslig för polariserat ljus och för ljusstyrka och kontrast. (Det finns tecken på att den utnyttjar kromatisk oskärpa för att härleda färg.) Monokromat (en enda fotoreceptor) + polarisationskänslighet

Dess ögon urskiljer omkring 6 perioder per grad (20/130), medan en människa når omkring 60 cpd (20/20). Dess synfält omfattar omkring 320°.

Dess ögon urskiljer ungefär 6 cykler per grad mot dina 60, så ett ansikte måste vara cirka 10 gånger närmare för att den ska se detaljen du ser. Din siluett och din rörelse når fram tydligt; ditt ansiktsuttryck gör det inte.

Utmärkt kontrastseende i svagt ljus.

Ser polariserat ljus. Huden kanske också upptäcker ljus. Den horisontella pupillen håller horisonten i fokus. En spännande idé menar att en bläckfisk utnyttjar hur dess märkligt formade pupill smetar ut ljus i färgade fransar, och avläser den suddigheten för att sluta sig till färgton utan verkliga färgtappar. Det vore en smart lösning på att bara ha en receptor.

En bläckfisk ser omkring 20/130 mot dina 20/20 och, i vanlig mening, ingen färg alls. Den upptäcker dock ljusets polarisering, en hel informationskanal som dina ögon helt enkelt kastar bort.