Hur ser en hund världen?

Följ med en hund i skymningen och du delar en värld som den läser helt annorlunda. Näthinnan offrar fina detaljer och hela färgpaletten till förmån för något en jägare och kompanjon faktiskt kan använda: en vid, rörelsehungrig syn som vaknar till liv i svagt ljus. Rött och grönt bleknar till gyttjiga gula toner, men en kastad boll eller en ekorres sprint träder genast fram. Ser blått och gult; kan inte skilja rött från grönt (båda ser ut som en gulaktig grå ton). Hittar en röd boll i gräset med lukt och rörelse, inte med färg.

Ser blått och gult; kan inte skilja rött från grönt (båda ser ut som en gulaktig grå ton). Hittar en röd boll i gräset med lukt och rörelse, inte med färg. Dikromat (2 typer av tappar) + stavrik näthinna

Dess ögon urskiljer omkring 12 perioder per grad (20/75), medan en människa når omkring 60 cpd (20/20). Dess synfält omfattar omkring 245°.

Dess ögon urskiljer ungefär 12 cykler per grad mot dina 60, så ett ansikte måste vara cirka 5 gånger närmare för att den ska se detaljen du ser. Din siluett och din rörelse når fram tydligt; ditt ansiktsuttryck gör det inte.

Tapetum lucidum + stavdominerad näthinna: behöver ungefär en fjärdedel av det ljus en människa behöver.

Utmärkt rörelsedetektion. Bra seende i svagt ljus. Brett panoramafält. En hunds ögon uppdaterar en scen snabbare än våra, så snabbt att en gammal CRT-tv för dem såg ut mer som ett flimrande bildspel än mjuk rörelse. Det är också därför dina snabbaste handsignaler aldrig överraskar en hund.

En hunds skärpa för detaljer ligger kring 20/75, en bra bit från dina 20/20, och den arbetar med två primärfärger i stället för tre. Det den förlorar i skärpa tar den igen efter mörkrets inbrott: en fjärdedel av ditt ljus räcker, över ett 245 graders synfält.